torsdag, december 07, 2017

24 Days of Christmas - lucka 7

Lucka 7:

Hush med Kula Shaker är en gammal goding. Från 1996. Och ja, jag vet att det är en cover, men den här versionen är inte sämre för det...  En klämmig och svängig låt som får en att känna att helgen är runt hörnet. Och så är det ju en låt min man också har hört och tycker om.

onsdag, december 06, 2017

24 Days of Christmas - lucka 6

Lucka 6:

Happiness, Missouri med EL VY hörde jag genom jobbet för två år sen när skivan kom. Skivan som för övrigt heter Return to the Moon. En låt som satte sig direkt men som jag inte lyssnat på på ett tag. Och jag är inte säker på att jag spelat den för min man så mycket. Så en perfekt låt för kalendern!


I morgon blir det en gammal låt igen...

tisdag, december 05, 2017

24 Days of Christmas - lucka 5

Lucka 5:

Bitch med The Rolling Stones är inte en låt jag lyssnat speciellt mycket på. Men Rolling Stones är ju alltid Rolling Stones och titeln passade ju eftersom jag kan vara en bitch ibland. Med på plattan Sticky Fingers från 1971.



P.S. Rest easy, i morgon blir det en modern låt...

måndag, december 04, 2017

24 Days of Christmas - lucka 4

Lucka 4:

O My Soul med Big Star. Från albumet Radio City som släpptes 1974. Jag kommer inte ihåg när jag hörde denna första gången, eller hur jag hittade den, men förmodligen i en tv-serie eller film. Kanske reklamfilm. Det är ju där jag oftast hittar nya låtar. Eller nygamla låtar får jag väl säga. I alla fall så fastnade den och jag tänkte att den var en perfekt svängig låt att starta en mörk måndagsmorgon i december med. Och min man höll med.

söndag, december 03, 2017

24 Days of Christmas - lucka 3

Lucka tre:

Things We Said Today med The Beatles. Släpptes som singelbaksida till A Hard Day's Night 1964. Och valdes eftersom att det är en låt som jag verkligen, verkligen älskar. På grund av texten, melodin, desperationen i Paul McCartneys röst... Och så känns den modern trots över 50 år på nacken. Lätt en av Beatles bästa låtar!

Someday when we're dreaming
Deep in love, not a lot to say
Then we will remember
The things we said today

lördag, december 02, 2017

24 Days of Christmas - lucka 2

Dagens lucka är också en låt som får mig att tänka på min man:

You're All I Wanna Do med Mary Gauthier. Från hennes första skiva Dixie Kitchen, som släpptes 1997. Ovanligt svängig låt för att vara Mary Gauthier men riktigt bra oavsett. Lite samma tema som gårdagens låt; han driver mig från vettet, men han är het så vi fortsätter tillsammans...

fredag, december 01, 2017

24 Days of Christmas

Förra året fick min man en musikadventskalender av mig. Det vill säga, jag gav honom en ny låt varje dag fram till julafton. Det var en rolig grej att göra tyckte jag. Roligt att välja ut 24 riktigt, riktigt bra låtar som han kanske inte har lyssnat så mycket på. Det är ju i stort sett alltid jag som väljer musiken här hemma och min man har väl inte alltid koll på vad som spelas...

Och eftersom min man också uppskattade att få en låt om dagen upprepar jag succén i år. Men nytt för i år är att jag även kommer att blogga kalendern.

Enough with the talking, här kommer lucka ett:

Som är Lines Around Your Eyes med Lucinda Williams, från plattan Sweet Old World som kom 1992. Denna låt är en av de första jag la till. Jag har ju jobbat med listan mer eller mindre hela året och lagt till bra låtar när jag hört dem. Och Lines Around Your Eyes valde jag för att den påminner mig om min man

There are things about you that make me wanna scream and shout
There are things about you that make me wanna lock you out
But there's a little thing that drives me wild
Something that happens every time you smile

För min man driver verkligen mig från vettet ibland. Eller ganska ofta. Men eftersom vi fortfarande är tillsammans 27 år senare, har han uppenbarligen något speciellt som får mig att stanna kvar...

Julskivan

Julkänslorna kom tidigt i år. Redan i slutet av oktober började jag fantisera om hyacinter och amaryllis och granris. Och julmusik förstås. Men jag stod emot. Jag gömde det djupt inom mig för att inte tröttna innan december börjat. Riktigt ända till december lyckades jag inte hålla mig. Jag började faktiskt lyssna på julmusik redan förra veckan. Och har lyssnat varje dag sen dess och jobbar dagligen på årets julskiva. Eller jullista får jag väl kalla den eftersom jag inte bränner den numera. Så här i början känns det alltid svårt och omöjligt. Finns det några bra jullåtar kvar? Släpps det några nya? Kommer listan att bli bra i år? Och sen tänker jag att ju faktiskt gjort en jullista varje år sen 2001. Eller nästan varje år, två gånger har det inte blivit någon. En gång struntade jag i att göra någon eftersom jag inte kände att det uppskattades och den andra gången gick mitt musikbibliotek sönder och jag bröt ihop.

Men jag är glad att jag gör en ny lista varje år. Jag älskar att hitta, för mig, nya gamla härliga jullåtar. Och helt nya blivande klassiker. Oväntade versioner, oväntade artister och helt väntade och välkända versioner och artister. En bra jullista innehåller, enligt mig, glädje och sorg och kärlek och längtan och bjällror och snö och december och såklart julen. Och lite soul, lite bluegrass, lite country, lite blues men inte för mycket pop.

Och jag är glad att jag har sparat alla listorna i ett exceldokument så jag vet vilka låtar och artister jag använt för samma låt i samma version kan jag omöjligt använda igen. Hur bra den än är.

Så kommer jag att få ihop någon lista i år? Ja, det tror jag nog. Just nu har jag 70 låtar att lyssna genom och hissa och dissa och få ner till en lista på 24 låtar. Och säkerligen tillkommer det både en och tre innan deadline...

torsdag, november 30, 2017

Sista torsdagen i november

Efter att jag skrev föregående inlägg om hen som skjuter sig själv i foten, hade jag kanske den märkligaste och sjukaste drömmen ever... Jag drömde att Katta och jag skulle fira nyår med Mr T och Lewis från Danmarkskontoret och Mr T och Lewis hade varit ute och jagat tillsammans och Mr T hade råkat skjuta Lewis i foten. Och Lewis hade inte åkt till sjukhuset för att binda om foten, så den läckte sårvätska överallt i min soffa. Väldigt konstig och framförallt bildlig dröm...

Min man kom i alla fall hem från Stockholm på tisdagskvällen, om än väldigt sent, jyckarna och jag hade redan gått och lagt oss.

På onsdagen jobbade min man hemma och jag jobbade på jobbet. Och hade ont i huvudet. Och på väg till bussen letade jag efter en kaffekalender till min man. Och eftersom ingen av oss hade ätit något ordentligt på flera, flera dagar, lyxade vi till det med biff och aioli och sötpotatispommes. Och vin!
På torsdagen vaknade jag med migrän och försökte verkligen uppbåda kraft att ta mig ur sängen för att åka till jobbet, men det gick inte. Jag gav upp och stannade hemma med jyckarna medan min man åkte in till jobbet. Jag låg i soffan och lyssnade på julmusik. Och beställde en romkalender till min man. Som kompensation för att jag inte hittade någon kaffekalender... Jag tog torsdagsbadet medan jag väntade på att min man skulle komma hem och när han väl kom hem, åt vi jättegoda kycklingfajitas.

I fredags var det Black Friday och min man hade semester och jag masade mig till jobbet. Fortfarande med huvudvärk, men inte alls lika illa. Vi var inte många på kontoret så jag fick gjort massor. Bland annat gick jag ut och köpte en ljusslinga till balkongen. Inte med något Black Friday pris. Jag beställde en taklampa till vardagsrummet också. På den sparade jag 500 kronor. Jag jobbade till tre, köpte finvin på väg till bussen och när jag kom hem tände vi ljus och åt förtugg och lagade biff och kollade tv och jag råkade shoppa loss på Åhléns med rabatter och grejor och väntar nu ivrigt på nya serum.
I lördags fick jag ha sovmorgon medan min man gick ut med jyckarna. Sovmorgonen tillbringade jag med att spela spel och lösa korsord. Bästa sättet att börja dagen! Jag tillbringade resten av dagen med att sätta upp ljusslingor på balkongen och i köksskåpet och i cedern och jag städade och dammade och dammsög och fixade och pratade med Syrran i telefon. Vi åt lax med vitvinssås till middag och såg Office Christmas Party.
I söndags åkte vi till Svågertorp där vi besökte Granngården, ArkenZoo och Ilva. På Ilva fikade vi och sen blev jag besviken på deras julavdelning som var i det närmaste obefintlig. Oc sen åkte vi till Kungsparken där jag gick med jyckarna och min man raidade. Och när vi var klara åkte vi till Lindex för att lämna tillbaka en klänning. När vi kom hem var klockan närmare halv fyra och jag skulle egentligen bakat saffranssnurror, men orkade inte. Till middag lagade min man pannbiff med lök.
I måndags var det jobb igen och jag hade ont i axeln och kände mig hängig och ineffektiv, men hade en massagetid på eftermiddagen som jag såg fram emot. Och det var så skönt! Och efteråt var jag alldeles uppmjukad och yr. Och när jag kom hem stod min man i köket och bakade saffranssnurror. Och till middag hade vi ostfondue och The Walking Dead.
I tisdags lämnade min man mig och Dylan på kontoret, medan han och Dixie åkte till Djursjukhuset. Det var dags att se om Dixies hudåkomma hade blivit bättre. Det hade den. Bättre, men inte helt bra. Så vi ska fortsätta som vi gjort ett tag till. Dylan och jag jobbade till fyra och promenerade sen genom stan för att möta min man och Dixie. Och medan vi stod och väntade på dem, kom det fram en liten unge som frågade om han fick röra Dylan. Javisst sa jag och ungen klappade och Dylan slickade. Sen frågade ungen om Dylan hade bitit en annan hund. Nä, sa jag och såg ut som ett frågetecken. Då förklarade han att han undrade på grund av nosgrimman och jag förklarade att nosgrimman hade jag eftersom Dylan är så stark. Ungen höll med om att han såg stark ut och han sa hejdå och gick och jag tänkte att förmodligen skulle han berätta att han klappat den farliga hunden som bitit en annan hund... Och sen kom min man och Dixie och vi åkte och hämtade min mans kalender och när vi kom hem bytte vi kalendrar med varandra och åt biff och bea eftersom det var en sån dag med ont i nacke och axlar. Och jag somnade i soffan långt innan nio...
I går hade jag med Dylan på jobbet igen och han var på tråkigt humör och flippade på alla hundar. Utan någon annan anledning än att de existerade... Det är inget jag inte kan hantera, men eftersom vi är typ lika stora ser jag nog ganska hjälplös ut. Och efter jobbet när jag gick genom stan kom en kille upp bredvid mig och sa att Dylan var fin och frågade sen om han var duktig och jag sa att ja, det är han ju och ungefär i nästa sekund flippade Dylan på en annan hund och jag vände mig mot killen och sa att han tydligen inte är så duktig... Dylan alltså. Och sen mötte vi upp min man och Dixie och åkte till Ikea för jag behövde mjuka hängen till granen, men naturligtvis behöver alla andra också mjuka hängen i år, för det fanns typ inga kvar. Mer än pappersstjärnor som var jättefina och vi behöver ju faktiskt inte fylla granen helt full. En ljusslinga blev det också och sen åkte vi till Plantagen och köpte oss en liten söt gran. Som jag innerligt hoppas att Dylan inte får för sig att kissa på...? Och när vi kom hem åt vi kycklinggratäng.
Idag jobbade min man hemma och jag var på jobbet. Och vi julpyntade igår på jobbet, så det är så fint  när det är mörkt ute med stjärnor och ljusstakar som lyser och till och med julgranen har kommit fram. Tyvärr missade jag att vara med när den kläddes eftersom jag hade dörren stängd på grund av Dylan och lyssnade på hög musik och inte hörde när det var dags. Man kan ju tycka att det inte är så svårt att knacka på dörren eller fönstret, men det kommer ju fler granar att klä. Men jag anses väl vara kontorets Scrooge eftersom jag inte vill klä granen eller lyssna på julmusik redan i början av oktober. Eller pratar om julen året om... Men skit samma. Jag vet ju att julen är en av de tre viktigaste högtiderna på året. Och jag vet att kärleken till julen inte mäts i vem som pratar högst och mest om den. Gäller ju för övrigt allt. Det är inte alltid den som pratar högst och mest som har rätt eller sitter inne på lösningen till livets gåta. Nä, fy vad jag låter bitter. Det är jag faktiskt inte. Men ibland blir jag bara lite trött. Nog om detta, jag gjorde julnaglar på lunchen. Röda med guld på tipparna. Och ringfingrarna är helt guldglittrande. Jag får extrema julkänslor när jag ser dem flyga över tangenterna. Present till Systerdottern hann jag också med att köpa. Och sen åt jag sushi till lunch och på eftermiddagen var jag sjukt effektiv och hann med prick allt jag behövde hinna med för att kunna vara ledig i morgon. Jag behövde inte ens jobba till fem. Och nu har vi ätit Bookmaker Toast och snart är det dags att sova.

tisdag, november 21, 2017

Hen skjuter sig själv i foten...

Förra lördagen åkte min man iväg vid åtta för att spåra med Dixie. Dylan och jag gick ut morgonrundan medan de gjorde sig i ordning, så Dylan inte skulle se vad som var på gång. Förra gången min man åkte iväg för att spåra med Dixie, blev Dylan tokig och stressad och lugnade inte ner sig på över en timme. Så orkade jag inte ha det igen. Så vi gick ut innan de åkte och kom hem när de åkt. Och vi hade en trevlig förmiddag, Dylan och jag. Vi bloggade och tittade på Paradise Hotel och när min man äntligen kom hem med Dixie åt vi lite lunch och sen hoppade vi i badet med en flaska bubbel. Och till middag svängde vi ihop en schweizisk kalvgryta.

På söndagen bestämde vi oss för att bygga ett staket mot framsidan. Så efter frukost gick min man ut och mätte och sen åkte vi iväg till Hornbach för att handla. Men de hade inte riktigt vad vi tänkt oss, så vi åkte till ByggMax i stället. Och där hittade vi allt vi behövde. Och på vägen hem köpte vi ljusslingor på Rusta och lunchpizza på Coop och sen åkte vi hem och byggde staket. Och det blev riktigt bra. Inte jätterakt  och jämnt, men det kommer inte att synas när rostvinet och klätterhortensian vuxit till sig.

I måndags jobbade jag igen. Och när jag jobbat klart åkte jag hem och till middag hade vi tacos.

I tisdags behövde min man vara på jobbet redan klockan sex, så då tyckte jag att det var lika bra att jyckarna och jag också passade på att börja tidigt. Så kvart i sex var vi klara och körde hemifrån, parkerade på Stortorget och Dixie och min man gick till sitt jobb och Dylan och jag promenerade genom ett folktomt Malmö till vårt jobb. Och på jobbet var det fullt upp hela dan och trots att jag var tidig och jobbade till fem, så hann jag bara med hälften eftersom det dök upp nya "akuta" saker mest hela tiden. Och efter jobbet då min man kom och hämtade oss, var jag så trött att jag mest bara ville gråta. Men det gjorde jag inte. Vi tröstade oss med biff och sötpotatispommes och bea i stället.

Men en kul grej hände på jobbet. Angelica, som tycker att jag har så fancy mat med mig till lunch, berättade att hon berättat om mina lyxiga matlådor för sina kompisar men att vi har det trevligt tillsammans ändå. Det tyckte jag var gulligt av henne...

I onsdags hade jag en klipptid klockan nio, så jag tog det ganska lugnt på morgonen och köpte med mig en liten latte jag smuttade på hos frisören. Och sen klippte vi det kort. Alltså kort på riktigt. Jag tror han klippte av nästan en decimeter och all den gamla varma färgen. Mitt hår är inte ens axellångt numera! Och när jag klippt mig gick jag till jobbet och åt sushi och jobbade hårt, hårt, hårt tills det var dags att gå hem. Och till middag hade vi fläskpannkaka.

I torsdags hade jag med mig Dylan till jobbet igen, men vi började inte klockan sex. Tack och lov... Men det var fullt upp hela dan, igen, och revisorerna var där och klockan fem gick vi hem. Och åt Bookmaker Toast till middag på grund av jättetrötta.
Och sen blev det fredag! Och jag jobbade på jobbet och gick hem kvart i ett och på väg till bussen köpte jag en klänning och två salami och lunch. Och när jag kom hem åt jag sagda lunch. Och hade lite soffmys med jyckarna innan jag la mig i badet med Paradise Hotel och ett glas bubbel. Och där låg jag tills min man kom hem med parmaskinka och en delice. Vi åt lite förtugg, lagade biffen, sötpotatispommesen, aiolin och champinjonerna och såg Grey's och Modern Family tills jag somnade i soffan.

I lördags steg vi upp och gick ut med jyckarna precis som vanligt och jag önskar så att jag kunde få stanna kvar i sängen en morgon. Men nu är det som det är... Och efter frukosten åkte vi iväg till Blomsterlandet för att köpa något att ha på trappan nu till jul. Det blev en jättefin liten ceder som jag tänker att vi ska plantera ut i woodlandet sen när julen och vintern är över. Och sen åkte vi till Nova och kollade i affärer och fikade på latte och saffranssnäcka och när vi kom hem åt vi en sen lunch och fastnade framför Paradise Hotel och fick bråttom ner i duschen eftersom vi skulle på middag hos Svärmor.

Jyckarna stannade hemma och vi åkte iväg och Svärmors jycke fattade tycke för mig och jag för honom. Vi fick kalkon och äppletosca och sen drack vi te och åt choklad. Och sen var klockan halv tio och vi åkte hem till jyckarna. Och när vi kom hem drack vi vin och tittade på Paradise Hotel tills jag somnade i soffan...
I söndags fick jag inte heller ha sovmorgon. Så vi gick ut med hundarna och vi åt frukost och det regnade och stormade hela dan och en takgrej blåste ner, men inte loss och jag var rädd att bli halshuggen så min man fick gå upp på vinden och lirka ner den. Tur att det inte hände när jag var ensam hemma... Jag hade tänkt städa hemmet, men det blev så att jag städade min dator som envisades med att säga att den var full.

I går morse steg min man upp klockan fyra och åkte halv fem och jag somnade om och sov till sju. Och när jag varit ute med jyckarna var klockan åtta och jag började jobba. Och det gick så trögt. Jag hade ont i axeln och tog en treo som inte hjälpte så jag gjorde lite yoga, som faktiskt hjälpte lite. Och sen fick jag ont i magen. Alltså inte på grund av yogan... Och jobbade till halv tre, gick ut med hundarna, tog ett bad, gick till Netto, åt middag, kollade på tv, gick ut med jyckarna igen, pratade med min man i telefon, gick och la mig och tittade på Paradise Hotel tills jag somnade.

I morse sov jag till sju. Och gick ut med jyckarna och började jobba kvart i åtta. Och var alldeles seg och trött i huvudet och kämpade mig genom dagen. Till halv två orkade jag, sen letade jag reda på en klicker och tränade med Dylan en stund och han är ju en stjärna alltså! Det var första gången vi tränade med klicker och inklickandet gick som en dans och sen visste jag inte vad jag skulle lära honom, men eftersom han frivilligt gjorde "down dog" så fick det bli så. Och sen försökte jag organisera bland mina foto en stund innan jag gick ut med Dylan och sen med Dixie och sen har vi kollat tv och organiserat foto och tittat på PH och varit ute igen. Och nu ska jag snart gå och lägga mig och när jag precis har somnat, kommer förmodligen min man hem.

Och apropå Paradise Hotel; jag kan bara inte sluta att titta! Det är helt galet och de som är med är faktiskt inte jättesmarta och svänger sig med en massa märkliga uttryck till höger och vänster. Ett uttryck som förekommer oftare än andra är "han/hon skjuter sig själv i foten/benet/huvudet". Minst en gång varje avsnitt är det någon som säger det. Och snart kommer väl jag att börja säga det...