torsdag, februari 01, 2018

Jag jobbade, köpte växer och sen blev jag sjuk

Natten till förra söndagen vaknade jag av att jag nös. Om och om och om igen. Och när det var morgon och dags att stiga upp fortsatte jag med mitt nysande. Och fick inte mycket gjort under dagen, eftersom jag var tvungen att ha ett paket näsdukar i ena handen.

Det var min tur att göra frukost och när jag dukat fram chiapuddingen och skulle toppa den med granolan, upptäckte jag att den nästan var slut. Det var min man som tullat på den varje dag, trots att jag sagt att den endast var till helgfrukosten. Nåja, jag fick en rejäl sked på min chiapudding och som straff fick min man endast ett kryddmått.

På måndagen var mitt märkliga nysande över och jag var på jobbet som vanligt. Och efter jobbet gick jag inom Åhléns för att titta på en handväska, men det var helt omöjligt att bestämma sig. Och när jag kom hem åkte vi till Blomsterlandet och köpte en liten palm och en stor bambufikus.

På tisdagen hade jag Dylan med på jobbet och efter jobbet åkte vi hem. Och till middag hade vi världens plattaste västerbottenpaj med smetana och löjrom. Men den var god ändå.

På onsdagen hade jag också Dylan med på jobbet. Och efter jobbet åkte vi och hämtade ut ett paket med krukor på posten. Och när vi kom hem piffade jag fönsterkarmarna. Och sen åt vi kålpudding. Och gav Westworld ett försök.
En stor låda fylld med krukor
Fönsterkarmen blev glad av nya växter och nya krukor
På torsdagen var det äntligen lön och det firade jag med att premiäranvända min nya kappa när jag gick till jobbet. Och jag gick lite tidigare och kollade återigen på en handväska på Åhléns, men kunde fortfarande inte bestämma mig. Så jag gick till Centralen där min man hämtade mig. Vi åkte till Plantagen eftersom jag fått ett våldsamt begär efter en pillerfikus. Vi hittade ingen. Men vi köpte en svart flamingoblomma.

Sen åkte vi till tapetaffären för att köpa tapeter till hallen. Vi visste precis vilka vi skulle ha, men blev båda två störtförälskade i en blå tapet med flamingos och  när jag frågade om den fanns i en annan färg, berättade försäljaren om den nya tapetkatalogen från Cole & Son som kommer om ett par dagar och rekommenderade oss att titta i den innan vi bestämmer oss. Så det ska vi göra.

Och när vi kom hem firade vi lönen med att äta bookmaker toast och se Westworld.
Bookmaker Toast!
I fredags morse vaknade jag klockan fem och hade vansinnigt ont i huvudet och kunde inte somna om. Min man vaknade också klockan fem, han hade hög feber och hosta och kunde heller inte somna om. Så klockan sju steg vi båda upp för att gå ut med hundarna. Och när vi varit ute med hundarna jobbade jag en timme och min man gick och la sig igen. Jag städade och dammsög och planerade helgens mat och beställde på mat.se och vid två steg min man upp igen. Och kände sig tillräckligt bra för att åka och köpa kvällens förtugg. Jag badade, vi åt biff och aioli och såg Beck och jag somnade i soffan.
Flamingoblomman trivs än så länge
Fredagsbuketten
Natt till lördag sov jag ungefär ingenting eftersom min man tillbringade natten med att hosta så hela sängen skakade. Och när han inte hostade, snarkade han så rutorna skallrade. Jag gick upp vid sju och på väg ner för trappan missade jag sista trappsteget och föll handlöst på alla fyra. Tack och lov blev inget stukat. Men knäna fick sig en omgång... Jag gick ut med jyckarna, satte mig sen i soffan med en lyxig frukost och när den var uppäten tog jag tag i att plantera om alla växter. Nästan alla i alla fall. Och sen steg min man upp och hjälpte till. Lite. Han var mest sjuk och trött. Och när vi nästan var klara med all omplantering fick jag ont i huvudet och satte mig i soffan med en treo. Framåt eftermiddagen kände min man sig bättre och vi gick ut med jyckarna tillsammans och naturligtvis trampade jag fel och föll handlöst på knäna. Resten av kvällen kändes knäna svullna och jag hade lite svårt att gå. Min man kände sig ännu bättre och orkade slänga ihop kyckling med dragonsås och till den såg vi It och jag somnade såklart till i mitten...
Jag åt lyxfrukost i min ensamhet
Kyckling i dragonsås. Det ser ut som om såsen skurit sig, men det hade den inte
Natt till söndag var det jag som hostade hela natten, men inte så att sängen skakade... Vi gick ut med jyckarna tillsammans och jag tillbringade dagen i soffan med Bron och med att datorsupporta Modern. Min man kände sig frisk nog att tvätta. Jag kände hur jag blev sjukare och sjukare och när vi skulle gå och lägga oss hade jag ont i huvudet och feber och kände på mig att jag inte skulle få en blund på hela natten. Det fick jag inte heller. Huvudet värkte och värkte och jag låg och vände och vred mig och ömsom frös och ömsom svettades och för att ha något att göra lyssnade jag på musik i lurar.

Klockan fyra gav jag upp. Då tog jag fram padden och spelade spel och sen skickade jag ett mail till jobbet och förklarade att jag inte skulle komma på ett par dagar. Sen tog jag mina prylar och gick ner. Jyckarna tyckte väl det var lite märkligt att jag kom nertassande innan fem, men tog det med ro och la sig på var sin sida om mig i soffan. Jag sköljde ner en treo med en blodapelsin och rostade två mackor som rev skönt i halsen. Sen satt jag där med tända ljus och såg på Bron och tyckte lite synd om mig. Min man steg upp till sist och tog hand om jyckarna och gav mig en andra frukost och satte sig sen att jobba i matrummet. Jag tillbringade dagen i soffan och blev bara sjukare och sjukare och fick ondare och ondare i halsen och till slut gick jag upp och la mig i sängen. Och när jag vaknade en timme senare kände jag mig sjukare än någonsin och var övertygad om att jag aldrig skulle bli frisk igen. Till slut tog jag en treo och sen kände jag mig lite bättre. Åtminstone tillräckligt bra för att sitta upp och äta en minimal portion chili till middag.

Natt till tisdag sov jag ganska okej, förutom att jag hade galet ont i halsen och vaknade typ tusen gånger. Jag tillbringade dagen i soffan, min man satt och jobbade i matrummet. Egentligen skulle han åkt till Stockholm med första morgontåget, men tog istället kvällståget så jag slapp vara ensam med jyckarna. Jag låg och googlade mina symptom, övertygad om att ingen haft så ont i halsen förr och att jag behövde uppsöka läkarvård. Möjliga sjukdomar jag fick fram; förkylning, influensa, halsfluss och körtelfeber. Alla gick över av sig själv och krävde sällan läkarvård. Jag insåg att jag hade influensa och att det skulle gå över av sig själv. Kände mig dock bara minimalt lugnare... Min man åkte, jag tog hand om kvällsbestyren själv och hade sen jätteont i halsen hela natten.
Dylan tycker det är jättetråkigt när alla är sjuka och ingen har tid med honom
Igår gick jag upp sju och gick ut med jyckarna och de är så snälla och duktiga och det är precis som att de fattar att de måste vara extra snälla mot mig. Jag tillbringade ännu en dag i soffan och såg klart Bron så långt det gick, såg The Good Place som jag dissat innan, men nu älskar. Längtar efter nya säsongen! Jag tog ett bad, tog hand om jyckarna, gick och la mig och kunde inte somna på grund av hosta.
Tända ljus livar upp när man är sjuk
Imorse steg jag också upp sju och gick ut med jyckarna och sen skulle jag jobba en stund, men internet tog slut och jag blev trött av allt ståhej så jag tog en treo och vilade. Sen kom internet tillbaka, men jag orkade inte jobba ändå. Men jag känner mig bättre. Långt ifrån frisk, men mer normalt förkyld nu i alla fall och det är ju ett framsteg. Och jag har tillbringat dagen med Project Runway och jag har spelat spel och jag har sovit och om en timme kommer min man äntligen hem från Stockholm. Och han ska laga middag! Jag ser fram emot att äta något ordentligt för första gången på länge. Jag känner inte så mycket smaker, så jag har haft dålig aptit, men nu är jag sugen på en rejäl bit kött och en stark aioli. Och vin!

lördag, januari 20, 2018

Tio tusen dagar

I veckan firade min man och jag tio tusen dagar tillsammans. Tio tusen! Dagar! Det är ofattbart mycket! Jag umgås med människor som inte ens levt i tio tusen dagar! Vi går omkring här hemma och säger tio tusen dagar till varandra i tid och otid...

Men innan dess var det tisdag och på jobbet behövde vi ny belysning och jag anmälde mig som frivillig inköpare på Ikea. Det var ett himla meckande fram och tillbaka innan alla hade bestämt sig, någon skulle ha en kruka och någon skulle ha en växt och någon ångrade sig angående lampa. Men till slut var listan klar och min man kom och hämtade mig vid halv sex och vi åkte till Ikea. Vad min man och jag egentligen skulle på Ikea att göra från början, glömde vi bort. Jag var så koncentrerad på att få med allt på listan till jobbet. Men vi rafsade åt oss ett gäng servetter, kollade på en säng och suktade efter ett nytt kök. Och sen var jag så hungrig att jag nästan var aggressiv, så vi skyndade oss hem och stekte en biff och jag somnade i soffan efter maten.

Och sen blev det onsdag och vår tiotusende dag tillsammans. Vi körde till jobbet och hade med oss jyckarna och ikeaprylarna och jag tillbringade min första timme på kontoret med att dela ut inköpen och skruva ihop min golvlampa. Men det blev så bra med golvlampan! Och nu är jag sugen på att möblera om och göra fint inne på mitt kontor. Alla andra har städat och piffat och möblerat och gjort sina kontor personliga. Det ska jag också göra. En dag.

Vi åkte hem från jobbet, bytte om till något bekvämare, tog fram ost och champagne och skålade för oss och våra tio tusen dagar tillsammans. Och jag fick en present av min man. Jag hade ingen till honom, så jag får gottgöra det en annan gång.
Jättefina örhängen inuti!
Favoritkexen med favoritosten
Favoritkexen, favoritosten och favoritchampagnen
Och när champagnen var urdrucken, åt vi grekiska köttbullar med tzatziki och jag somnade i soffan, precis som vanligt.

I torsdags hade vi åter igen med jyckarna på jobbet och Dylan var klängig och behövande och jag fick lägga en filt precis nedan för min stol där han kunde ligga. Tydligen var en meter mellan mig och fåtöljen han brukar ligga i, alldeles för mycket. Och efter jobbet åkte vi och hämtade ett paket med tofflor jag beställt på 70% rea. Underbara! Svarta! Våren får gärna komma nästa vecka tack! Och sen beställde jag mat till helgen och det här med att vi köper maten på nätet älskar jag faktiskt! Så mycket tid det sparar oss alltså!

Och sen blev det fredag och min man och jag tog bussen tillsammans till jobbet och jyckarna stannade hemma. Vi köpte en fredagslatte på vägen och jag var på jobbet halv nio och fick undan massor innan klockan blev halv ett och dags för mig att gå hem.

Jag gick genom stan, köpte fredagstulpaner på väg till Hansa och på Hansa köpte jag kvällens förtugg; gruyère, parmaskinka och melon. Och jag checkade ut själv eftersom jag hade lite bråttom att hinna med bussen hem. Den går ju bara en gång i timmen under dagen... I alla fall, så började det lysa rött när jag skulle betala mina varor och en butiksarbetare kom springande och det blev avstämning. Vilket jag ju klarade galant. Och sen skulle jag försöka betala mina varor igen och åter igen lyste det rött. Men den här gången kom det ingen springande. Trots att hon som satt i kassan efterlyste någon i högtalarna flera gånger. Så jag stod där och blev stressad, men till slut kom det någon och det visade sig att pappret som skriver ut kvittot tagit slut. Det löste sig, jag köpte vin, hoppade på bussen till centralen och när jag kom fram såg jag att jag hade fem minuter till godo. Men sen blev bussen tio minuter sen. Och sen blev bussen tjugo minuter sen. Och sen kom det en buss från  ingenstans och en chaufför från någon annanstans och vi kom iväg nästan trettio minuter sena. Och jag var stressad över att jyckarna var ensamma hemma och över att maten skulle levereras mellan två och fyra och jag inte var hemma.
Fredagsbuketten gjorde sig inte så bra på bild
Jag kom hem till slut. Jyckarna hade haft det bra, jag åt en mycket sen lunch och pratade med Modern i telefon och maten kom och jag plockade undan och min man kom hem och vi åt kvällens förtugg och drack vin och åt lamm och aioli och såg Criminal Minds och jag somnade i soffan.

I morse steg min man upp halv åtta och gav mig sovmorgon. Älskar honom för det! Jag sov ända till halv nio! Och när jag kom ner hade han varit ute med jyckarna och var i full färd med att laga en avancerad frukost; ägg och bacon i portionsformar. Mycket, mycket gott! Resten av dagen tycker jag mest att jag varit på väg att göra något. Men så har jag kommit på något annat och inte gjort något alls. Sen fick jag sjukt ont i nacken och axeln och gick och tog ett långt bad med Bron och ett glas bubbel eller två. Och när jag kom upp, två timmar senare, satte vi på ett värmeplåster och smorde in mig med ormrot och sen "svepte" jag en treo och här sitter jag nu. Med ett glas vin och en tom tallrik där jag haft lite förtugg från igår. Snart blir det ankbröst och trattkantarellsås. Och en film.
Formen innan äggen och ugnen
Och efter ägg och ugn. Fast vitan var inte klar så de fick åka in en sväng till
En favoriträtt; ankbröst med sötpotatis, trattkantarellsås och brysselkål

måndag, januari 15, 2018

En vecka i januari

Denna veckan har jag sovit dåligt och varit så utmattad och jag har varit ineffektiv på jobbet och inte fått gjort i närheten av allt jag önskat. Dessutom har jag haft ondare än vanligt i nacke och axlar och det höjer ju inte effektiviteten direkt. Och jag är trött. Sa jag att jag är trött? Så jäkla trött att det känns som en plåga att stiga upp och det enda jag fantiserar om är att få sova ut.

I tisdags var min man med Dixie på djursjukhuset för att kolla så att hennes hudinfektion på magen hade läkt så att vi kunde lämna in henne för kastering på torsdagen som planerat. Det hade den som tur var! Hon hade ju börjat visa vissa tecken på att löp var på gång och jag var rädd att Dylan och jag skulle få bo en månad på kontoret...

I onsdags beställde jag tågbiljetter till Stockholm i februari när jag ska gå på Grammisgalan. Börjar bli på riktigt nu... Får nog börja planera stassen. Och skorna! Jag beställde en kappa också. Hoppas den hinner komma och hoppas den är snygg och passar. Så trött på att gå runt i min fula grå kappa jag köpte för ett antal år sen bara för att inte frysa ihjäl...

I torsdags lämnade min man Dixie på djursjukhuset innan åtta, så jag fick klara mig själv på morgonen och det gick väl bra. Förutom att jag inte kom ihåg att jag låst dörren trots att jag plötsligt upptäckte att jag gick med husnycklarna i handen. Och när jag kom till Malmö fick jag för mig att jag glömt dra ut sladden till plattången och fick panik. Men kom ihåg att jag lagt mascaran mellan plattorna och det hade jag ju inte gjort om den varit på.

Lunchen tillbringade vi på Atmosfär med banken, Katta, Mr T och jag. Jag åt kolja som var otroligt god. Tänker mig att jag ska bli bättre på att äta fisk ute. Efter lunchen var det möte på bankkontoret och efter mötet gick jag vidare till nästa bank för att hämta Dylan som tillbringat förmiddagen med min man.

Dylan och jag jobbade till halv sex, eftersom min man åkte och hämtade Dixie på djursjukhuset och lämnade henne hemma för att kunna hämta mig och Dylan, men Dixie var stressad och flåsig och ville inte att min man skulle lämna henne så han blev sen. Men halv sex hämtade han oss som sagt och vi åkte till Ica för att handla ost och charkuterier. Och när vi kom hem blev Dixie jätteglad. Och eftersom Dylan inte gillade att Dixie gick på honom hela tiden med tratten, tog vi av den och det var hon väldigt nöjd med. Och sen sov hon som en gris bakom oss i soffan medan vi hade någon slags date night med ost och charkisar. Och min man tillbringade natten på en madrass i köket eftersom hon ju inte kunde ha tratt och hon inte får slicka på magen. Och egentligen ska ha tratten en till två veckor...
Min nya bästa kompis; tigercitronen. Sjukt god att ha i ett glas bubbelvatten!
Jag sörjer sjukt mycket att min favoritsalami Spinata Calabra inte finns längre. Provar salami till höger och vänster, men ingen kan mäta sig... 
Vi tröstade mig med lite tryffelpecorino...
... och lite tomme de chèvre
Den här salamin är också god, men är lite sällsynt i delikatessdiskarna
Vi provade tryffeltaleggio också. Den var mycket fin, men en precis lagom hint av tryffel
Och så den där tigercitronen i ett glasbubbelvatten
I fredags messade jag upp min man vid halv sex för att höra hur de sovit. Jyckarna hade visst sovit bättre än min man som skaffat sig huvudvärk av att ligga på en madrass. Så han tog en treo och jag låg och drog mig till klockan blev sju och jag gick ner och jobbade drygt en timme medan jag åt lite frukost och sen fick jag bråttom eftersom jag hade en klipptid.

Jag tyckte det var ovanligt obekvämt hos frisören och hade ont som attan i axeln och nacken och det kändes som om jag bara satt och skruvade på mig. Men han slingade på och sen klippte han loss. Det känns som om jag har kort hår nu. Fast det är lika långt som innan, men han klippte upp det en hel del eftersom mitt hår egentligen är för tjockt för att ha det så kort. Men nu är det bra tror jag. Nöjd var jag när jag gick därifrån i alla fall.

När jag kom hem åt jag en sen lunch och väntade på att min man skulle jobba klart och sen åkte vi för att hämta ut paket på posten. Jag hade nämligen beställt ett par kjolar på Ellos. Men när jag kom hem och öppnade visade det sig att den ena kjolen var en tröja. Så den måste jag skicka tillbaka. Blir så trött av sånt! Och när vi kom hem gjorde jag granola och min man fröknäcke.
Vi köpte en fredagsbukett
Älskar tulpansäsongen!
Jag gjorde granola! Jag som alltid varit så rädd att det skulle vara jättekomplicerat. Det var det inte! Kommer lätt att göra igen!
Vi åt biff och klyrror och aioli och såg två nya avsnitt X-Files och sen bestämde vi att lättast för alla var om Dixie tillbringade natten i sängen hos oss. Alla får sova och vi skulle ha koll på Dixie och märka om hon slickade på såret.

Och så blev det. Dixie sov hos oss och Dylan sov själv i köket, vilket han inte verkade ha något emot.  Och det var inte speciellt oskönt att ha Dixie i sängen heller. Det var ju inte världens bästa sömn, men jag sover ju dåligt mest hela tiden ändå... Min man var snäll och steg upp och gick ut med hundarna vid halv åtta och jag låg kvar i sängen en stund.

Och sen dukade jag fram frukosten och bad min man pochera ägg och göra latte. Och det blev en himla fin frukost med chiapudding gjord på kokosgrädde och mandelmjölk och med lite smak av kardemumma och vaniljpulver. Och toppingen bestod av krämigt jordnötssmör och varma hallon och färska hallon och turkisk yoghurt och min egengjorda granola. Och jag bredde fröknäcke med getost och avocado och lla på de pocherade äggen. Och det var så gott att äta något annat än ägg och bacon. Och jag måste ju faktiskt tillskriva Elsa Billgren den fantastiska frukosten, eftersom det var hos henne jag fick min inspiration.
Ägg ser inte så himla härliga ut när de pocheras
Åh, vad jag älskar att äta frukost!
Och chiapudding med kardemumma var verkligen en hit!
Dylan lyste upp så i stearinljusets sken, att bakgrunden nästan ser svartvit ut
Klart grabben ska få sitt morgonkaffe
Vi åt frukost en evighet och sen skulle jag städa och plocka undan och dammsuga, men jag fick så ont i huvudet att jag la mig i soffan och tog en treo medan min man var och handlade och sen fick jag spänningshuvudvärk som gick ut i armen och mådde bara illa i hela kroppen och orkade inte göra något alls mer än ligga i soffan och se klart Den döende detektiven. Och framåt eftermiddagen hade jag fortfarande ont och la mig i badet och lyssnade på en bok och när jag steg upp kändes det pyttelite bättre.

Vi åt räkor till middag och såg The Happening och Beck och gick och la oss tillsammans med Dixie igen. Och hon kurade ihop sig till en liten kanelsnäcka vid min mage.
Räkor ser inte så himla härliga ut på bild...
Det blev söndag morgon och vi steg upp strax efter sju och gick ut med jyckarna och när vi kom hem dukade jag fram söndagsfrukosten. Fast den här gången kokte jag äggen istället för att pochera dem.
Just nu är jag lite besatt av blodapelsiner
Och de här glasen är perfekta till ett glas juice
Kokta ägg funkade också
Efter frukosten planerade vi veckans middagar och skrev en inköpslista och bestämde att jag skulle beställa maten på nätet för att spara lite tid och min man tog med Dylan till stranden så han skulle få bli av med lite spring i benen. Dylan alltså. Och jag försökte alltså beställa mat på nätet. Eftersom vi har Coopkort där vi sätter in pengar, beställde jag från Coop. Eller försökte betställa... Det gick inte bra alls. När jag fyllt kundvagnen och skulle betala min man sa sidan att min kundvagn var tom. Det såg jag att den inte var, så jag backade och försökte igen. Den var fortfarande tom. Så jag började om. Och innan jag gick till betalning tänkte jag att jag skulle vara lite smart och sparade kundvagnen. Den var tom ändå. Så jag blev arg och irriterad och fick ur mig diverse könsord innan jag bestämde mig för att beställa maten från mat.se istället. Det gick mycket bättre. Jag kunde till och med betala mina varor och boka leverans.

Och när maten äntligen var beställd skulle jag ju städa, plocka undan och dammsuga. Men det blev inte riktigt så. Istället satte vi igång att rensa i kökslådorna och kastade och omorganiserade och kastade lite till. Lådorna var fulla av konserver som gått ut för flera år sen och jag hittade till och med en öppnad förpackning med mandelmassa, som gått ut för två år sen... Och tydligen hade vi, som i stort sett aldrig äter socker, en låda full med alla olika sorters socker som går att få tag i. Det har vi inte längre.

När vi rensat klart för den här gången, satte min man igång med boeuf bourguignon och jag satte igång att blogga. Sen fick jag så ont i nacken och axlarna att jag fick ge upp. Men innan jag hann ge upp kom Dylan och ville vara med mig. Och satte sig på golvet, tittade på mig och gav upp ett skall. Jag reagerade väl inte som han tänkt sig, så han la sig ner och började typ låta som ett litet lejon och sen skälla igen. Så jag misstänkte att han ville något och tog med honom ut på en liten promenad och mycket riktigt var han väldigt, väldigt kissnödig. Väldigt handlingskraftigt av honom att säga till mig på det där viset. Men vi undrar varför han inte sa till min man som stod i köket, där Dylan befann sig från början...? Och vi tillbringade kvällen med Criminal Minds och natten med Dixie. Och jag börjar bli rätt trött på att ha en hund i sängen. Jag längtar efter att få krypa in hos min man. Men i natt ska vi nog chansa på att ha henne i köket.
Böff - det är fina grejor det!
Vi hade gratinerat blomkålsmos till. Inte dumt alls!
Idag har jag varit på jobbet och jag var så trött att jag trodde att jag skulle somna. Det gjorde jag inte. Jag jobbade på, om än ganska långsamt. Och på väg till bussen gick jag inom Systembolaget och köpte en flaska champagne till på onsdag då min man och jag ska fira att vi varit tillsammans i 10 000 dagar. Men nu blir det grönkålspaj och en Beckfilm.

söndag, januari 07, 2018

Första veckan i januari, Dylan och nålen och en smoothie

Det blev tisdagmåndag och dags att gå tillbaks till jobbet efter elva dagars jullov och det var faktiskt inte lika illa som befarat. Visst var jag trött och van vid att sova middag, men jag var effektiv och fick mycket gjort och det kan bero på att Mr T inte var där. Även om han Skajpade för att påminna mig om mina arbetsuppgifter. Om jag nu skulle ha hunnit glömma dem under ledigheten antar jag...? Och på väg till bussen gick jag inom Kicks och köpte mig en svart kajalpenna på grund av ett plötsligt begär. Och när jag kom hem såg vi en Beckfilm och åt spagetti och köttfärssås.

På onsdagen hade jag Dylan på jobbet och han sov som en gris hela dan medan jag faktiskt jobbade effektivt igen. Trots att Mr T var där och såg till så att jag fortfarande inte glömde mina arbetsuppgifter. Och efter jobbet åkte vi och handlade och till middag hade vi fiskpinnar med hollandaisesås och klyftpotatis och sen såg vi en Beckfilm. Eftersom det ju är vad vi gör.

På torsdagen spårade min man med Dixie, så jag hade Dylan på jobbet igen. Och tillsammans hade vi ännu en effektiv dag. Och till lunch blev det sushi och klockan tre kom min man och hämtade oss och då undrade naturligtvis Mr T om jag var klar med allt. Och jag sa som det var, att jag inte var klar och sen hade jag dåligt samvete hela kvällen över att jag gått hem i tid från jobbet. Men åt pyttipanna (som inte var god) och såg Beck så det var en bra kväll ändå.

Och sen blev det en jävla helvetesfredag. Jag var ju ledig och hade tänkt städa ut julen och dammsuga och ta ett bad och gå ut med Dylan, men det blev inte så. Min man åkte iväg till jobbet och jag gick ner för att göra frukost. Innan min man gick sa han att Dylan inte kunnat bajsa på morgonrundan, så när Dylan då ville gå ut i trädgården, lät jag honom. Och jag hängde med. Dylan gick och strök sig mot mig och var ganska mattig och till slut försökte han bajsa och gnällde direkt. Och sen började han att skrika. Ett jävla helvetesvrål som gjorde så ont i mig och jag fick genast panik och var på gränsen att börja gråta. Dylan kom till mig, jag klappade om honom och försökte verka normal och han försökte igen och det där jävla avgrundsvrålet kom igen. Så jag började gråta och ringde till min man som fick komma hem. Och han ringde till djursjukhuset som sa att antingen kunde vi ge honom laxermedel eller så kunde vi komma in. Vi valde att komma in. Min man fick åka in med honom själv. Jag klarar inte av djursjukhuset längre. Jag är så blödig och vill bara gråta när jag är där, så medan min man satt och höll Dylan i tassen, satt jag hemma och oroade mig och grät. Efter två timmar fick de komma in och han blev sövd och röntgad och det visade sig att han svalt en synål som hamnat på tvären i ändtarmen. När jag fick höra om nålen började jag stortjuta och kände mig som världens sämsta djurägare. Men de kunde plocka ut den utan operation och en stund senare var de hemma igen. Dylan var alldeles groggy och somnade ståendes i sin korg. Och min man som tillbringat ungefär hela sin (halva) arbetsdag på djursjukhuset åkte iväg för att handla förtugg till vår fredagskväll. Jag plockade undan julen och dammsög och tog ett bad. Och sen åt vi förtugg och biff och klyftisar och såg Criminal Minds och var alldeles, alldeles utmattade hela familjen efter en jobbig dag.

Och jag kan inte sluta tänka på smärtan min lille hund måste ha känt med nålen på tvären i rumpan. Vrålet han utstötte vill jag aldrig någonsin behöva höra igen! Och tänk så skönt att den i alla fall kom nästan hela vägen ut så de kunde ta den utan operation. Tänk om den fastnat på vägen? Jag vill bara inte ens tänka på det! Men tack och lov har han hämtat sig och är samme gamle goe kille som vanligt. Utan problem att bajsa.

Igår orkade vi inte göra så mycket. Vi var väl helt slut efter fredagens vedermödor. Vi var ute med jyckarna förstås och min man handlade och jag försökte blogga och vi såg en Beckfilm och sen åt vi biff och klyftisar på grund av orkade inte laga ordentlig mat, och såg Tom of Finland. Och somnade i soffan i nästa Beckfilm och kom inte i säng förrän ett.
För ovanlighetens skull kunde Dylan tänka sig att posera för mig
Ligger lite på sidan och ser gullig ut
Favoritposen; desperat uppsyn
I morse skulle vi haft fantasifull lyxfrukost, men vi glömde göra overnight oats innan vi la oss och vi glömde göra fröknäcke. Så innan vi gick ut med jyckarna svängde min man ihop chipapudding och när vi kom hem åt vi den med crème fraîche och färska hallon. Och en latte och en hallon/banan/vaniljsmoothie. Så det blev en lite fantasifull frukost ändå. Nästa helg ska vi försöka komma ihåg att förbereda frukosten. Jag är så sugen på fröknäcke med avokado. Och overnight oats. Gärna med banan och jordnötssmör.
Smoothie till höger, latte till vänster
Och chiapuddingen med färska hallon
Dylan har varit lite rastlös idag, så han och jag tränade "tass". Han fattade ganska fort. Men sen blev han sjukt trött och däckade i soffan. Ett par timmar senare var han rastlös igen, då gick jag ut med honom i trädgården och kastade boll. Fast med en plastleksak. Det tyckte han var kul. När vi kom in igen somnade han och har ungefär sovit sen dess.

Min man badar. Jag dricker treo och funderar på att sätta på tv:n. Ikväll blir det schweizisk kalvgryta och en Beckfilm.

torsdag, januari 04, 2018

Nyårsafton

Vi tillbringade vår nyårsafton precis som vi brukar tillbringa våra nyårsaftnar. Efter frukost och diverse segande och tv-tittande, stoppade vi in jyckarna i bilen och körde ut i Bokskogen för att gå vår nyårspromenad runt slottet. Och precis som vanligt tog jag cirka hundra foto på slottet och träden som omger det. Och precis som vanligt stannade vi vid den stora stubben och tog porträttbilder på jyckarna. Dylan var inte så medgörlig eftersom han verkar tycka det är överskattat att titta in i kameran. Dixie däremot poserade villigt. Och sen stod vi och tittade på hjortarna en stund. Speciellt Dylan var väldigt fascinerad och försökte trycka in nosen genom staketet.

Och när vi gått färdigt åkte vi till Ica för att köpa en hummer och en Brillat. Det har verkligen blivit mycket Brillat detta jullov...

Och när vi kom hem somnade jyckarna i köket och min man och jag tog ett långt bad och delade en flaska Pellegrino. Och när vi badat klart tog vi på oss våra finaste mjukiskläder och jag sminkade mig och sen gick vi ner och började på kvällens middag. Som bestod av hummer med smält smör och champagne till förrätt och oxfilé provençale till varmrätt.
Vi hade tänkt ha ost till efterrätt, men vi var så mätta att vi nöjde oss med var sin cigarr och ett glas rom. Och plötsligt var klockan tolv och det smällde raketer och jyckarna låg i vardagsrummet och sov sig genom det hela. Och halv två kände vi att det var dags att krypa till sängs. En alldeles perfekt nyårsafton om ni frågar mig. Fast vi kunde faktiskt engagerat oss lite mer när det gällde maten. Oxfilé Provençale var ett sista minuten beslut eftersom vi inte orkade tänka. Nästa år tänker jag att vi är lite roligare och lite mer avancerade.
På nyårsdagen gick vi ut en långrunda med jyckarna och sen tillbringade vi resten av dagen i soffan framför tv:n eftersom vi bestämde oss för att nyårsmålet är att se alla 38 Beckfilmerna under det första halvåret. Och till middag åt vi panerad ost.